När polisreformen genomfördes 2015 var löftet tydligt: en effektivare polis, närmare medborgarna, med högre kvalitet och bättre resultat. Tio år senare slår Riksrevisionen fast att intentionerna inte har uppnåtts. Trots nästan fördubblade anslag och kraftig personalökning har varken brottsutredningar, lokal närvaro eller kostnadseffektivitet förbättrats nämnvärt.
Kostnaderna skenar – effektiviteten backar
Sedan reformen har polisens anslag ökat från drygt 21 miljarder kronor till knappt 41 miljarder kronor. Personalstyrkan har vuxit kraftigt. Ändå konstaterar Riksrevisionen att verksamhetsresultaten fram till 2024 inte har förbättrats i någon större utsträckning, samtidigt som kostnads- och resurseffektiviteten har försämrats i stället för att förbättras.
Satsningar på utredningsverksamheten har inte gett önskade effekter. Antalet personuppklarade brott och uppklaringsprocenten har sjunkit, trots ökade resurser och nya organisatoriska strukturer.
Den lokala polisen har försvagats
Ett centralt mål med reformen var att stärka den lokala nivån så att polisen skulle komma närmare medborgarna. Riksrevisionens granskning visar motsatsen. Även om antalet anställda har ökat i lokalpolisområdena, har andra delar av myndigheten vuxit betydligt mer. Resultatet är att den lokala nivån relativt sett har försvagats.
Mellan 2017 och 2024 hade lokalpolisområdena ett nettoutflöde på över 3 700 anställda, främst till högre organisatoriska nivåer. Denna ”rörelse uppåt och inåt” i organisationen drabbar den lokala verksamheten hårdast och leder till att erfarna poliser lämnar yttre tjänst, samtidigt som nyanställda får bära ett allt tyngre ansvar.
Styrningen beskrivs som svag och otydlig
Riksrevisionen riktar skarp kritik mot Polismyndighetens interna styrning. Den beskrivs som okoordinerad, svag och otydlig, med ett alltför stort fokus på aktiviteter och antalsmål i stället för faktiska effekter i verksamheten. Myndigheten har enligt rapporten haft svårt att fånga verksamhetens behov, förankra styrningen i organisationen och följa upp resultat på ett sätt som möjliggör lärande och förbättring.
Den bristande styrningen bedöms vara en viktig förklaring till varför varken den lokala nivån har stärkts tillräckligt eller utredningsresultaten förbättrats, trots omfattande resurstillskott.
Antalsmål riskerar att skapa nya problem
Regeringens och Polismyndighetens starka fokus på att öka antalet uniformerade poliser i yttre tjänst kritiseras också. Enligt Riksrevisionen riskerar denna styrning att hämma verksamheten genom att tränga undan behovet av andra kompetenser, såsom utredare, analytiker och specialister. Det finns även risk att lokala behov åsidosätts till förmån för centralt satta kvantitativa mål.
Förändringar pågår – men för sent
Riksrevisionen konstaterar att Polismyndigheten nu håller på att förändra sin interna styrning i en mer positiv riktning, med ökat fokus på helhetsperspektiv, strategisk planering och lärande. Samtidigt betonas att dessa förändringar ännu inte är fullt implementerade och att uppföljningen fortsatt är otillräcklig.
En reform som inte levererade
Slutsatsen i rapporten är tydlig: Polismyndigheten har inte arbetat tillräckligt effektivt för att nå intentionerna med polisreformen – och har heller inte nått dem. Efter tio år, nästan fördubblade resurser och omfattande omorganisation återstår fortfarande samma grundproblem som reformen var tänkt att lösa.
Källa: RiR-2025-26 Rapport